Jag måste säga att jag börjar få lite smått panik inför å-varvet som går av stapeln om mindre än en månad. Nu tycker jag att jag har vart förkyld så det räcker i fem år framåt. Nu blir jag frisk en sista gång och sen får det förbli. Den förstör min träningsrytm och jag blir bara latare och latare. Jag behöver min träning, av flera anledningar. Dels för att jag inte skulle ha lika panik inför å-varvet i vältränat tillstånd... Och jag lever gärna paniklös om jag själv får välja. Och även dels för att jag behöver alla endorfinkickar jag kan få. Och eftersom jag inte får det på annat sätt så får jag helt enkelt lita på träningen.

Kom hem från jobb nummer två för ett tag sen. Var till och med lite hurtig och tog fram cykeln och cyklade för första gången i år. Jävligt skönt var det. Stoppade in hörlurarna i öronen, skruvade upp på högsta volym och bara körde allt vad jag kunde nerför backarna. Skön känsla. Imorgon kommer jag starta dagen med en powerwalk med Åsa innan jobbet, och sen blir det jobb hela eftermiddagen. Sen kommer en helg som jag måste planera. Måste hålla mig sysselsatt samt omgiven av människor...