Att alltid vakna tre timmar efter det att man har somnat är inget jag uppskattar allt för mycket. Och sen att bli dödstrött runt lunch med vetskapen att man verkligen inte får somna är inte heller den skönaste känslan i världen. Mitt jävla jetlag får gärna dra åt helvete. Det känns ju iofs ganska bra att en liten del av LA fortfarande är med mig med tanke på att jag lever i deras tid.

I söndags blev det party, jag hade hur kul som helst. Och jag fick äntligen träffa mina underbara roomies igen som jag längtar ihjäl mig efter. Helt klart höjdpunkten för kvällen. Vi drog till Brasse. LA slår det stället med hästlängder, sorgligt men sant. Jag mådde halvbra dagen efter kan jag lova, men det var det värt.

Igår hade jag en mysig kväll med Ronja, Marcus och Rebecka. Dock tog mitt jetlag över för en stund då jag bokstavligen knappt kunde hålla ögonen öppna och höll på att somna på köksgolvet. Klockan var då åtta men för mig kändes det som om hon var mitt på natten. Dom kämpade för att hålla mig vaken. Dom lyckades som tur var. Till slut kom jag in i andra andningen så att säga och kunde äntligen njuta av kvällen. Idag ska jag fixa mina fransar och bryn på Hälsostudion och sen ska jag attackera mellandagsrean!