när man var liten var allt så enkelt. när någon frågade vad man ska bli när man blir stor, svarade man alltid hästskötare eller delfinskötare. det gjorde jag ialf. töntigt jagvet. men trooligt känner jag nu. jag som kände mig så lugn för att jag ska åka bort i höst, så jag hade lite extra tid att hitta på något jag vill jobba med. men icke.. nu ska vi hålla ett svenskaföredrag på 5-7 minuter som ska handla om just ett framtida yrke. man fick inte ens vänta tills den 15 april, vilket är den sista dagen att lämna in sin ansökan till högskolan, för dom som tänker börja plugga direkt i höst. så nu måste man ialf hitta på något att göra, eller ialf något som föredraget ska handla om, vilket är samma sak enligt mig, även om man inte vill bli just det man ska snacka om. plus att parallellklassen inte alls har lika jobbigt. i just dethär ialf. dom skulle göra om ett yrke, som dom sen skulle diskutera i smågrupper, och läraren skulle gå runt och lyssna. hon lyssnade alltså inte ens på alla! och deras var inte betygsgrundande alls, medans vårt praktiskt taget avgör hela vårt betyg. plus att vi då ska stå inför hela klassen, jag som älskar muntligt. INTE! men men, man kan väl inte få allt antar jag. jag bestämde mig ialf för att ta den enklaste vägen och prata om civilingenjör. jag har skrivit klart allt, nu ska man bara lära sig skiten oxå.


ni kan ju bara gissa vem jag har fiskat upp, och som hänger död på
kroken! jag nämner inga namn men han är lärare i svenska :)

asgammal bild btw!