när man är liten har man ett eget språk, men till skillnad från franska eller spanska eller vad det nu är man får lära sig i sexan, så är man född med det här, och man förlorar det så småningom. alla under sju år är flytande i tänk-om-språket. lyssna på folk under en meter så fattar ni vad jag menar. tänk om en jättespindel kryper fram ur det där hålet över ditt huvud och biter dig i nacken? tänk om det enda motgiftet är inlåst i ett källarvalv på toppen av ett berg? tänk om du överlever bettet men bara kan röra ögonlocken och blinka fram alfabetet? man kan faktiskt gå hur långt som helst, det spelar ingen roll. grejen är att vi lever i en värld full av möjligheter. när man är liten tänker man med vidöppen hjärna. att bli stor, har jag kommit fram till, handlar om att långsamt sys ihop.