Har ungefär världens sämsta och tråkigaste lördag. Det enda bra var att få vakna upp med min bästa vän, och även att få provköra nya bilen som pappa har införskaffat. Resten av dagen har vart helt värdelös. Jag mår illa. Orkar inte med mig själv. Helgen hade vart så mycket bättre i Malmö... Jag känner för att spola fram tiden i en månad eller så. Jag vet att jag är hur anti som helst att tiden går för fort, men detta skulle nog vara en bra grej tror jag. Jag måste lära mig att ta vara på det jag har och vara lycklig för det. Egentligen borde jag lära mig att inte tänka alls, då skulle jag garanterat må så mycket bättre. Men det skulle aldrig funka på mig. Min hjärna är alldeles för skadad.