Det har vart en lugn och skön dag och det känns som om den har gått ganska långsamt oxå, tack och lov. Det är en bra grej med tanke på att jag fruktar morgondagen så mycket att jag har lust att spy. Trots att det är världens minsta, mest menlösa lilla skitgrej som ingen i hela världen har dött av. Men jag tror seriöst att jag skulle kunna bli den första. Men jag känner att om jag håller mig levande hela morgondagen finns det ingenting jag inte överlever. Låt oss hoppas... Nu tänker jag somna med kent spelandes i öronen.